Annons – innehåll från Unibet

Rivalmötet som ger Bosse guldvibbar

Del 1: Djurgården

När Djurgårdens IF vann sina två senaste SM-guld, 2005 och 2019, tog klubben viktiga segrar mot IFK Göteborg i allsvenskans slutskede. Nu befinner Djurgården sig återigen i en guldstrid och sportchefen Bosse Andersson ser med glädje tillbaks på matcherna som bäddat för guld.
   – Vi vann den avgörande seriefinalen 2005 med 3-1 och jag minns att Tobias Hysén var den stora kungen för oss på Ullevi, berättar han för pappa Glenn i världspremiären av Gameday med Glenn.

Den allsvenska segern 2005 var det sista av tre SM-guld inom loppet av fyra år i början av millenniet – några år därefter fick klubben kvala sig kvar i den högsta serien.
Lärdomarna därifrån vilar klubben på i dag.
– När man får en lätt hybris ska man passa sig noga. Då måste man vara försiktig och tänka efter vad som är grundstrategi och grundidé. Jag är väldigt präglad av mina tjugo år i Djurgården, säger klubbens vd Henrik Berggren.

“Djurgårdsfamiljen” är ingen myt – här lär sig alla att trivas

Det är en fuktklibbigt varm augustidag. Vid den idylliska träningsanläggningen på Ladugårdsgärdet i Stockholm rullas bollar ut på plastgräset samtidigt som trotjänaren Kjelle Frisk rattar klubbens gräsklippare på naturgräsplanen bredvid.

Från det låga vinkelformade trähuset där spelare och ledare huserar hörs musik på låg volym från gymmet samtidigt som några skratt läcker ut ifrån omklädningsrummet. En handfull spelare joggar bort gårdagens match ur kroppen och kommer ut från skogen där Kaknästornet sticker upp bakom trädtopparna.

Öppet för alla som vill

Några fans närmar sig. Sommarlovslediga barn, en äldre herre och några killar i 30-årsåldern släntrar in när träningen börjar.
– Det är en hederssak för oss att vår träningsanläggning är öppen för alla som vill komma hit. De innersta utrymmena vill vi att man visar respekt för men att hänga här och se träningarna, det älskar vi när folk gör, säger Henrik Berggren från en bänk i skuggan.

Henrik Berggren, vd för Djurgården.

Djurgårdens vd brukar själv snacka med dem som kommer förbi.
– Det är medlemmarna som är grunden, som styr vår förening. Det ska man ha en jäkla respekt för. Jag är helt övertygad om att öppenheten bygger en lojalitet och gemenskap men då ska man också klara av att vara öppen oavsett var man är i tabellen.
Om det är någon som har åkt känslomässig berg-och-dalbana med Djurgården så är det just Henrik Berggren, tillsammans med radarpartnern Bosse Andersson.
När Djurgården tog stort silver 2001 och guld 2002, 2003 och 2005, jobbade Berggren på kansliet där Andersson var klubbdirektör.

Bosse Lundqvist kom med nytänk

De kallar guldtiden för ”Kim Källström-eran” fast den kanske borde kallas ”Bosse Lunkan-tiden” efter Bosse Lundqvist, dåvarande ordförande i Djurgården fotboll.
– ”Lunkan” kom in 1998 med en ny modell i svensk fotboll som byggde på att externt kapital skulle se till att vi fick ett bra lag. För har man det så kommer publiken och då kommer sponsorerna. Kim Källström-eran hade inte varit möjlig utan ”Lunkan” och hans gäng, slår Henrik Berggren fast, och fortsätter:
– Att värva Kim Källström var en unik värvning. Han var på väg ut i Europa men vi lyckades få honom att ta en sväng förbi Djurgården.
Men Bosse Lundqvist drog inte bara in kapital. Han byggde om hela organisationen i klubben, inte minst hur kanslipersonalen skulle jobba.
Dippen kom ändå. Säsongen 2008 landade Djurgården på tolfte plats i tabellen. 2009 låg Djurgården länge på nedflyttningsplats men kravlade sig upp till kvalplats.
I kvalet vann Assyriska hemma med 2–0. I returmatchen dröjde det till andra halvlek innan Jan Tauer och Christer Youssef lyckades skjuta Djurgården till en förlängning. Väl där nickade Mattias Jonson in målet som säkrade kontraktet i 116:e minuten.
– Hela den perioden var som en klump i magen. Det var nästan så man räknade med att det skulle gå åt helvete, berättar Henrik Berggren.

Känslan när det var över?

– Jag satt i ett ljudrum på Stockholms Stadion och skrek bara rakt ut. Det kändes som att jag försvann. Det var en utanpå-kroppen-känsla när Mattias gjorde det där målet.

”Man är van vid att vara framgångsrik och i motgången blir det infekterat och jobbigt,”

HENRIK BERGGREN, vd Djurgården

Många försvann nästan samtidigt

Varför Djurgården hamnade så snett berodde på flera saker. Berggren räknar upp några: Många lämnade, såväl tongivande spelare som tunga pjäser i organisationen. En oro började sprida sig och plötsligt drog många viljor åt olika håll.

– När det börjar gå dåligt så fortsätter det gärna gå dålig, då blir det ännu mer skit på alla plan medan de år man har flyt så får man ännu mer flyt. Det är konstigt och svårt att förklara men man är van vid att vara framgångsrik och i motgången blir det infekterat och jobbigt, reflekterar Henrik Berggren.

– Jag upplevde att det blev någon slags passivitet när det är kris. Människor blir helt enkelt oroliga. Ingen vill vara den som skickar föreningen ner i skiten. Det här har påverkat hur jag vill att Djurgården ska drivas nu.
Träning pågår.
Henrik Berggren själv må kännas som en konstant i Djurgården men lämnade 2011 sitt jobb på kansliet och jobbade liksom Bosse Andersson – som även han hade lämnat klubben – i ett bolag som köpte och sålde spelare.
Hösten 2013 fick duon frågan: Är ni beredda att komma tillbaka nu?
– Om ni tar oss båda, annars skiter vi i det.
Kaknäs. Så heter området där Djurgården har sin träningsanläggning.

Lyckad försäljning blev startskottet

Styrelsen i Djurgården fotboll köpte paketlösningen och gav duon fritt mandat att driva verksamheten.

– Kombon med Bosses entreprenörskap och utåtriktade sätt och min försiktighet och mina omdömesgilla beslut har varit lyckosam hittills. Men det gäller att hela tiden vara jätteödmjuk och allra helst när det går bra, för vips så går det dåligt. Då gäller det att vara förberedd.

När Berggren kom tillbaka, nu som vd, med Bosse Andersson vid sin sida som sportchef fanns inga pengar på kontot.

Enda lösningen: att sälja spelare. Våren 2014 sålde Djurgården Daniel Amartey till Köpenhamn. Pengarna täckte kostnaderna och gav föreningen arbetsro.
– Vi har klättrat sakta. Som vi vill göra. Det ska bli lite bättre hela tiden. Jag har kanske varit lite väl försiktig ibland men jag tror på små steg i vardagen, säger Berggren.
Marcus Danielsson.
Att Djurgården tog guld igen 2019, tio år efter skräckkvalet, är ett exempel på det.
Marcus Danielsson blev för många sinnebilden av en Järnkamin den guldsäsongen.

Succén tog honom till Kina men nu är han tillbaka.

– Djurgården är en väldigt familjär klubb. Hela föreningen genomsyras av att alla ska känna sig välkomna oavsett vem man är eller var man är. Det finns en tydlig gemenskap. Det är kul att se små grabbar och tjejer och även vuxna fans med Djurgårdströjor, väskor och halsdukar, på stan. Man är stolt över sin klubb och vill visa det. Den känslan tar jag med mig, säger Djurgårdsbacken.

”När jag var mindre och hade egna idoler så kunde bara ett par ord från en spelare vara något man levde väldigt länge på.”

MARCUS DANIELSSON, spelare, Djurgården

Finns tanke bakom allt

Tiden i Kina var ”halvstökig” så Henrik Berggrens vardag var precis vad Marcus Danielsson behövde för att hitta lugn och ro och rätt i spelet igen.
– Här tas inga förhastade beslut. Det finns alltid en tanke bakom allt. Och så bryr man sig om människan, säger Danielsson som gärna pratar med fansen var han än träffar dem.

– Det är jätteviktigt att bry sig om dem som stöttar oss varje dag. När jag var mindre och hade egna idoler så kunde bara ett par ord från en spelare vara något man levde väldigt länge på. Så jag försöker ta mig den tiden. Det bygger föreningen långsiktigt också.
Just ordet familj är genomgående. Henrik Berggren konstaterar:

Dags att packa ihop.
– Vi försöker vara den lilla stora föreningen och ha tid för alla och inte bry sig så mycket vad folk har för titlar eller bakgrund. Alla är lika mycket värda. Det låter som en plattityd men det gäller att leva efter det.
För fem år sedan var Henrik Berggren på väg att lämna Djurgården igen, nu för ett prestigefullt sportchefsjobb på Svensk Elitfotboll. Berggren hade sex månaders uppsägningstid, gick ut med nyheten officiellt – men ångrade sig efter två av de där sex månaderna.
– Jag kände att det här går ju inte. Jag ville ju bara upp hit till Kaknäs och till sådana som Kjelle Frisk där på gräsklipparen. Det här är mina bästa vänner, min familj! Att vara en del av ett lag, omklädningsrumsgrejen, bortaresorna, säger Djurgårdens vd.
En av sommarens sista dagar.

Och Bosse Andersson?

– Jag skulle kunna skriva en bok om alla våra tusentals mil tillsammans i bil och buss. Det har skapat ett speciellt band som för alltid finns där, svarar Henrik Berggren.

Annons:

Det här är Hemmaklubben

Varje år skänker Unibet 20 miljoner kronor till Allsvenskan och Superettan via Hemmaklubben. Som supporter kan du rösta och påverka hur pengarna fördelas mellan klubbarna. Ju fler röster, desto mer pengar får din klubb.

EXTERN LÄNK: Rösta och stötta din klubb i Hemmaklubben!

Henrik Berggrens tre bästa Djurgårdsminnen

Guld- och kvalglädjen
”Alla guld är de bästa såklart men det är tre matchögonblick som fastnat extra mycket. Det första guldet i modern tid 2002 var väldigt speciellt, att vi vann kvalet 2009 såklart och det senaste SM-guldet 2019.”

Föreningslivet
”Vintern 2016 rasade träningstältet på Hjorthagen när det kom en massa snö på en gång. Jag åkte upp på lördag morgon och var sedan kvar hela helgen och skottade snö. Det kom fler och fler – supportrar, ungdomsledare, alla möjliga människor – och ville hjälpa till. Känslan var att det här måste vi bara lösa. Det var föreningslivet när det är som bäst.”

Gemenskapen på läktaren
”Jag har alltid sett matcherna tillsammans med min pappa på sittplats. Och där liksom på alla läktare finns en gemenskap. Man lär känna de runtikring, nickar, säger hej, är glada åt samma sak. Man vet att man har något gemensamt, det är fint. Till slut lär man känna varandra lite mer, kanske stöter ihop på stan, då nickar man också.”

… och det värsta

Dödsfallet i Helsingborg 2014
”När supportern Stefan ”Myggan” Isaksson slogs ihjäl på vägen till den allsvenska bortapremiären. Det är det värsta jag varit med om, utan tvekan. Allt ställdes på ända. Jag var på läktaren i Helsingborg när Bosse Andersson fick ett samtal från en SLO på sjukhuset att Stefan hade avlidit. Vi sprang ner mot spelargången försökte få tag på fjärdedomaren och sportchefen i Helsingborg för att avbryta matchen innan nyheten spred sig på läktaren. Vi hann inte ner, informationen spred sig snabbt och till slut bröts matchen ändå. Det är 8,5 år sedan men det som hände sitter fortfarande starkt i hjärtat hos oss alla utan tvekan.”

Mer läsning från Unibet

Glenn Hysén om allsvenskan: ”Kan se vilken match som helst”
Glenn Hysén är ute på en unik fotbollsresa – och möter massa intressanta människor.

Läktarna fylls av sång och tifo – unik publik i svensk fotboll
Läktarkulturen på de allsvenska arenorna håller för det mesta högsta europeiska klass.

Rivalmötet som ger Bosse guldvibbar
Den allsvenska segern 2005 var det sista av tre SM-guld inom loppet av fyra år i början av millenniet.

Största fotbollsmatchen i Dalarna – nu går Brage mot ny storhetstid
”Lagmoral, att alltid finnas där för varandra, göra grovjobbet och vara ödmjuk. Det är det absolut viktigaste.”