Mot alla odds: Därför lyckas Degerfors i toppfotbollen

Del 6: Degerfors IF

EXTERN LÄNK: Här hittar du schyssta odds på Allsvenskan

I hjärtat av Degerfors pulserar fotbollens rytm, nästan så mycket att det blivit tätortens andetag. När invånarna samlas på Strömtorpsskolans innergård, runt fruktdisken på ICA Kronhallen eller bland pizzaoset på Restaurang Bosna snackas det boll – och resultatet i den senaste omgången av Allsvenskan.

Spelare som kommer utifrån kan förundras över det lokala intresset och den intensiva mediebevakningen i brukssamhället. Plötsligt kan varje steg de tar bli en rubrik i KT-Kuriren.

Trots att bygden inte ens inrymmer 10 000 personer kan Degerfors IF stoltsera med 32 säsonger i Allsvenskan, varav tre raka.

I mångt och mycket är det en klassisk David-mot-Goliat-historia, där lilla Degerfors ständigt utmanat större klubbar. När man 1992 spelade allsvenskt kval riktades medieljuset inte bara på spelarnas bedrifter, utan lika mycket på ortens storlek. Ett tv-inslag, som magasinet Offside refererat till, talade om blott ”ett gupp och ett rödljus”. Men för dem som bor där representerar Degerfors något mycket större: en plats där hjärtat slår för fotbollen.

– Det värmer ju i hjärtat när storlag som AIK och Djurgården kommer hit – och vi slår dem. Det är så svårt att beskriva och ta på, hur glada och upprymda våra supportrar är efter sådana matcher. Det visar att vi fotbollsmässigt kan matcha de stora lagen i vissa matcher, även om det är svårt att hålla i en hel säsong.

Det säger Yrjö Toivonen, som spelade i Degerfors IF under ledning av Sven-Göran Eriksson och Tord Grip – men kanske mest är ihågkommen som mångårig ordförande i klubben, framför allt under nittiotalet. Hans vittnesmål kring fotbollens betydelse för orten är stark:

– Om inte fotbollen fanns i Degerfors vore vi – gud förbjude – som Lesjöfors. Jag läste en jättestor artikel i veckan om Lesjöfors, ett klassiskt bandyfäste som hade 2 400 invånare men i dag har 700 invånare sedan bandyn försvann. Det är precis vad som kan hända med många bruksorter. Risken är att vi går samma öde tillmötes om fotbollen försvann.

Många förvånas över det faktum att ”Degen” klarar sig så pass bra i den moderna fotbollen med en anrik, gammal vall (Stora Valla) i en tid när konkurrenterna bygger lyxiga rymdskepp.

– Fotbollsmässigt klarar vi oss, men ekonomiskt sett omsätter vi bara 70 miljoner kronor. Med de siffrorna är det i princip omöjligt att plocka till sig talanger. Titta på AIK under deras kris – de värvade Henning Berg. Visst, han är norsk med specialskatt, men det var inte gratis. Jag skulle tippa att AIK satsade 50 till 70 miljoner kronor på att förstärka laget. Det är alltså vad vi omsätter på ett helt år. Så det är inget mindre än fantastiskt att vi håller oss kvar i Allsvenskan. Vi ska skatta oss enormt lyckliga om vi håller oss kvar igen. Det finns en marknad här för vår fotboll och har funnits ända sedan 40-talet.

Lagkaptenen Sebastian Ohlsson har på nära håll, under två olika sejourer, varit en bidragande faktor till att klubben trots tuffa förutsättningar lyckats hålla sig kvar i fotbollens finrum. Han pratar om en speciell stämning i föreningen.

– Det är en helt annan kultur här jämfört med andra klubbar som jag har spelat för. Det är såklart seriöst, men samtidigt kan man skämta med alla och det är inte så strikt i samspelet med tränare, sportchef och spelare. Det är en avslappnad jargong som är ganska skön.

Sebastian Ohlsson menar att organisationen i klubben har utvecklats stadigt på senare år.

– Även om vi en gång var en liten klubb i Superettan, och fortfarande är det i Allsvenskan, har vi vuxit från där vi en gång var. Kansliet har fler poster nu, och det fylls på överallt. Det är viktigt att vi presterar sportsligt för att vi ska kunna fortsätta växa.

Sebastian Ohlsson växte upp i Hova, drygt fem mil söder om Degerfors. När han från läktarhåll på tidigt 2000-tal tittade på Degerfors när de harvade runt i Superettan och Division 1 drömde han inte om att han en dag skulle representera klubben i Allsvenskan.

– Nej, jag ville så högt upp som möjligt men att det skulle bli Allsvenskan med Degerfors fanns inte på kartan. Det är kul att få göra det med en klubb som just Degerfors där många runt omkring är otroligt engagerade. Många av de äldre åker från alla orter runt omkring och går på matcherna, så det betyder mycket för bygden. Det är skitkul.

Kan du förstå att det är lite av en ”mot alla odds”-känsla för många?

– Ja absolut, så är det ju, inte minst om man ser till skillnader i ekonomi och möjligheten att värva hejvilt. Att vi kan vara med och slåss där uppe är charmen med fotbollen; att pengar inte styr allt. Det finns mycket kvalitet som man kan få även med mindre budgetar och organisationer. Små klubbar kan komma upp och tampas med de stora klubbarna.

Enligt Sebastian Ohlsson har intresset för fotbollen i Degerfors kulminerat de senaste åren.

– Jämfört med när vi spelade i Superettan är det en otrolig hajp just nu. Vart man än går så ser man vår logga på merchandise som folk bär, och folk kommer fram och pratar med oss på stan. Det är mycket mer ståhej än det var förr. Framför allt märks det på den yngre generationen att det är många som gillar Degerfors, och är öppna med det. Förr höll kanske ens egna barn på andra klubbar som spelade i Allsvenskan.

Hur upplever du att det är att spela på Stora Valla jämfört med mer moderna arenor?

– Jag älskar att spela här hemma, inte minst för att man kommer mycket närmare publiken – och efter matcherna står folk och väntar på en. Jag känner ingen större hajp av att komma till de största arenorna. Jag trivs bäst på Stora Valla.

Och motståndarna då? Vad tycker de om Stora Valla?

– De tycker väl inte att det är så kul. Många vill spela på de största arenorna, vilket blir lite mäktigare. Nej, att komma till Stora Valla och spela på gräs, framför allt som konstgräslag, är nog inte så populärt. Men det är ju bara en fördel för oss om de tycker att det är tråkigt och inte riktigt är på hugget vid matchstart.

Den 31 juli 1938 spelades det för första gången allsvensk fotboll i Degerfors. Norrköpingslaget IK Sleipner kom på besök, och sedan dess har många stora klubbar och spelare hälsat på i bruksorten.

En stor radda profiler är förevigade på Skitiga Bullen, ett kultställe som ligger i en liten vrå undanröjd bakom Stora Vallas huvudläktare och tvättstugans sus.

Här är väggarna klädda med bilder av olika statusmarkörer inom svensk fotboll – från Olof Mellberg och Klas Ingesson till Johnny Ekström och Gunnar Nordahl. När Glenn Hysén i samband med Gameday med Glenn tittade in i rummet flödade adjektiven:

– Alla har suttit här inne, tänk er. Det här är jävligt roligt att se alltså. Det är bara kända ansikten här. Och han har tagit alla bilderna själv och satt upp dem, det är magiskt, säger Glenn Hysén under sitt besök.

”Han” är lika med materialförvaltaren Bengt Hagström, tillika klubbens levande minne. Med över ett halvt sekel som materialförvaltare har han blivit den oumbärliga länken till Degerfors fotbollshistoria och på hans Hall of fame hamnar det han i Offside har beskrivit som ”bättre fôlk”.

Ett minnesvärt foto är det av en 23-årig Tomas Brolin från 1993, när Degerfors efter att ha vunnit Svenska Cupen gästades av självaste Parma i Cupvinnarcupen.

– Det var förstås en av höjdpunkterna under nittiotalet, säger Yrjö Toivonen.

– Biljettmaskinen gick sönder den dagen. Officiella siffror sa 11 000 åskådare men jag är övertygad om att vi faktiskt hade närmare 13 000 på plats. Det är något jag påminns om varje fredag. Vi är ett gubb- och tantgäng som träffas på fotbollsmuseet en gång i veckan och alltid på fredagar.

Vad händer då?

– Vi gör en fotbollsquiz på tio frågor och äter frukost som består av grillad korv med bröd, kaffe och smörgåsar med diverse pålägg. Senast hade vi en bakelseutställning med 20 olika bakelser.

Så det är mat i fokus?

– Nej, nej, nästan allt kretsar kring fotboll. Nio av tio samtalsämnen handlar om fotboll! Och det är förbjudet att prata om politik.

Yrjö Toivonen konstaterar att det var mer publik på de legendariska 90-talsmatcherna än vad som varit fallet på Stora Valla den här säsongen.

– Kanske är det så att suget efter den allsvenska fotbollen var större förr. Kommunalt sett fanns det inga krav på hur arenorna skulle se ut. Arenan såg ut som på 60-talet när vi också spelade i Allsvenskan, inklusive gräsmattan som i och för sig byttes till ny för några år sedan.

På nittiotalet, mins Yrjö Toivonen, var diskussioner om värdegrund inte vanliga i allsvenska föreningar.

Glenn och mittfältaren Rasmus Örqvist.

– Det handlade snarare om sunt förnuft och att ha kloka människor vid rodret. Vi tog en dag i taget, särskilt när vi var nya i Allsvenskan. När vi bytte tränare handlar det mest om att släcka bränder. Vad som verkligen stod ut var vår samhörighet – vi hade sju egna produkter jämfört med idag när vi inte har någon alls. Jag har på de senaste tre årsmötena påpekat att vi inte producerar egna spelare, trots att vi historiskt varit kända för det. Min egen grabb (Ola Toivonen) är faktiskt den senaste spelaren vi fått fram på riktigt. Men vi går in med mycket pengar för att uppmuntra en elitsatsning. Vi måste smygtitta på storklubbarna. Det blir ett enormt intresse när vi har lokala spelare i laget.

När Allsvenskan nu går in på årets sista kapitel har Degerfors IF snaran runt halsen. Sebastian Ohlsson betonar hur viktiga de kommande veckorna faktiskt är:

– I Degerfors finns det inte så mycket vid sidan av fotbollen; det är fotbollen som bär upp samhället. Det bidrar också till att många fler ungdomar engagerar sig och vill spela i Degerfors nu, man hör att det finns ett stort intresse och att det påverkar många ungdomar som vill spela i Allsvenskan. Så det är jätteviktigt för Degerfors att vi håller oss kvar.

Publikstödet
Svensk fotbollspublik levererar stämning i europeisk toppklass. Publikstödet är Unibets sätt att hylla det. Totalt fördelas 20 miljoner kr mellan klubbarna i Allsvenskan och Superettan – ju mer publik, desto mer pengar till din klubb.

EXTERN LÄNK: Läs mer om Publikstödet

18+ | Spelpaus.se. Stödlinjen.se. Spela ansvarsfullt