Varbergs alla hemska kval – för fyra år sen vände det

Del 3: VARBERG

Påskbergsvallen ligger öde i den loja septembervinden. Eller Varberg Energi Arena som är det officiella namnet. Gräset är grönt och högt. Bara några dagar tidigare var AIK på besök – men fick snopet åka hem med en 0–2-förlust. Skyltarna förmedlar tydligt vad som gäller: ”Förbjudet att beträda gräsmattan.”
– Vi kommer att få världens utskällning om vaktmästaren ser oss nu, säger ”Jocke” Persson, när vi trotsar förbudet för att ta några bilder.
”Jocke” Persson är inne på sin femte säsong som tränare i Varberg och har upplevt ett negativt kval i Superettan, en uppflyttning till Allsvenskan – och nu alltså tredje raka säsongen i högsta ligan. Kontraktet är förlängt och gäller till 2025.

Hur sjutton hamnade en skåning som du i Varberg?

– Jag hade precis lämnat Kristianstad och fick ett samtal från Kujtim Bala som då var sportchef här i BoIS. Han berättade att han blivit ny sportchef, att de sökte en ny tränare och undrade om jag var intresserad. Det är lustigt för jag hade alltid sagt ”aldrig Varberg”, för jag tyckte att de spelade så oerhört destruktiv och tråkig fotboll.
Första säsongen (2018) blev en rysare på alla sätt och vis.
Ordföranden Lars Karlsson, som varit med i klubben hela sitt liv och i styrelseposition sedan 1995, minns tillbaka:
– Då, 2018, började vi förstå hur illa det var med ekonomin. Vi insåg att vi var tvungna att få in fyra miljoner kronor för att klara elitlicensen. Och då hade vi hösten framför oss, en tid på året då man alltid går back. Vi gick ut i april och maj och verkligen vädjade till våra sponsorer och medlemmar. Vi satte upp en akut räddningsplan – och folk ställde verkligen upp. Båda stora och små sponsorer. Alla närmast sörjande. Kommunen. Sista juli var vi i hamn. Men det var några verkligt jobbiga månader där.
Det fanns till och med privatpersoner som skänkte pengar – som Lars och de andra i styrelsen inte visste vilka de var.
– Det var en tant i Göteborg som skänkte en slant – bara för att hon hade haft en släkting som spelat i BoIS för massa år sen.

Nervigt kvalspel

2018 är verkligen brytpunkten mellan gamla och nya BoIS. Jocke Persson hade kommit in som ny tränare och ekonomin hade styrts upp. Och i mörkaste november spelade BoIS negativt kval för att åka ur Superettan. Oskarshamn började hemma och vann med 4–2 sedan Jesper Modig fått in andra målet på övertid. I returen hemma i Varberg ”räckte” 2–0, vilket det också blev.
– Så små marginaler. Vi kunde ju ha åkt ur där. I stället blev vi mindre än ett år senare klara för Allsvenskan, säger Lars Karlsson.
Själv minns han tiden då Varbergs BoIS var en storklubb – bland småklubbarna runt om i Halland. Så sent som 2004 lyckades BoIS vinna med 2–1 borta mot Långås, ett samhälle så litet att det knappt ens bor en startelva där.

Saknar du den tiden?

– Nej, inte alls. Vi åkte runt här i Halland och mötte Slöinge och Astrio och allt vad klubbarna heter. Det hade väl sin charm då, men vi ska inte ligga därnere. Och kanske ska vi inte ligga i Allsvenskan heller?

Oj, varför inte?

– Det är 16 lag i Allsvenskan. Vi har den kanske något udda målsättningen att vara bland Sveriges 22 bästa lag. Om vi inte ligger i Allsvenskan, så ska vi vara ett topplag i Superettan. Det är vår vision. Nu har vi lyckats hänga kvar och gör tredje raka säsongen i Allsvenskan, och vi får se hur det slutar i år. 
”Jocke” Persson:
– Vi tar hela tiden små steg framåt som förening – och det kommer att krävas förbättringar på alla områden. Organisationen måste stärkas, ekonomin måste upp några snäpp, först då kan vi börja ha kravbilden att vara ett allsvenskt lag. Vi har lägst budget i serien. Snittlönen hos oss ligger på cirka 32 000 kronor i månaden. Det finns spelare i Superettan vars kontrakt har gått ut – men som erbjuds mer pengar av Superettan-klubbar än vad vi kan locka med.   

En viktig allians

Då gäller det att vara smart. Leta talanger i halländska myllan, det som Halmstads BK förr var så bra på. En sorts allians har bildats mellan Varbergs BoIS, division 1-klubben Tvååker och gamla rivalerna Varbergs Gif (division 2). Tanken är att kunna slussa spelare mellan sig, att talangutveckla och låta unga spelare få spela a-lagsfotboll i lägre divisioner än Allsvenskan.
– Vi ska faktiskt sätta oss ner efter den här säsongen och göra en rejäl utvärdering. Men det är klart bra med det samarbetet. Och rivaliteten mellan oss och Gif – den finns bara hos de riktigt gamla, säger Lars Karlsson.
De tre senaste säsongerna har ”Jocke” Persson upprepat sitt mantra: ”Vi ska ta 30 poäng, det är vad som krävs för att hänga kvar.”
– Vi tog 37 poäng 2020 och 37 poäng ifjol, I år blir det tufft att nå upp dit. Vi har haft ett rent miserabelt år vad gäller skador. Vi har sju-åtta spelare borta hela tiden. På de 23 första omgångarna hade vi 23 olika backlinjer. Men vi har Sveriges bredaste trupp, tack och lov. Det är ingen större skillnad mellan säg spelare hummer 7 och spelare nummer 22. Värst var det när vi mötte IFK Göteborg. Då hade vi fyra mittbackar skadade.
Ett par av spelarna i dagens a-lag jobbar halvtid med att ragga sponsorer. Meriterade tränaren Thomas Askebrand är ny som sportchef i höst. Det händer saker – men det finns ändå en sorts småklubbmentalitet som är djupt förankrad i väggarna runt Påskbergsvallen.
– Att vara tränare i Varbergs BoIS innehåller så mycket mer än fotboll. Vi hade några utländska spelare som vi fick hjälpa till tandläkaren. Väl där visade det sig att en av dem hade tolv hål, den andre saknade fyra tänder. Vi hade en kille som rasade i vikt, så där gjorde vi ett hembesök. Kylskåpet var helt tomt. Det fanns ingenting där. Sådana saker tror jag inte tränarna i de stora klubbarna behöver bry sig om, säger ”Jocke” Persson.

Agenterna avstod arvode

Men den fina vändningen från konkurshot för fyra år sedan till 18 miljoner i eget kapital i dag innebär också förpliktelser.
– Vi var verkligen riktigt fattiga. Så fattiga att agenter avstod arvode – det viktiga för dem är ju trots allt att få ut sina spelare.
Ett annat exempel på klubbstorleken är från när Bois mötte AIK på Friends i våras.
– Jag låg hemma med feber, så vi skickade upp min assisterande tränare, en målvaktstränare, en massör och nån till. På andra planhalvan gick tio AIK-tränare omkring under uppvärmningen, hälften av dem med head-set. De undrade nog: Var fan är resten av Varbergs ledarstab?
Kärleken mellan Varbergs Bois och ”Jocke” Persson är ömsesidig. Parterna har kommit överens om att fortsätta samarbeta till åtminstone 2025.
– Om vi klarar oss kvar i allsvenskan så är det så mycket större för oss än det är för Malmö FF att vinna SM-guld. Så är det faktiskt. Jag har inte ens kommit halvvägs än här i Varberg, säger han.

Pandemin ställde till det

Lars Karlsson står och myser i septembersolen. 2–0-vinsten mot AIK kändes så skön.
– Du vet, vi omsätter 47 miljoner kronor. Vad ligger AIK på? 150–200 miljoner, vi pratar om två olika planeter, men ändå kan vi vinna en fotbollsmatch mot dem. Hur i hela friden går det till? ”Jocke” naturligtvis, det är tack vare ”Jocke” som vi är där vi är i dag, säger han, och minns lite längre tillbaka i tiden:
– Det var våren 2020. Varberg Bois skulle göra sin första allsvenska säsong genom tiderna. Lag som Malmö och IFK Göteborg skulle komma hit. Så kom pandemin. Tomma läktare. Ibland tänkte man ”det är ju själva fan, här har vi gått upp och så får vi inte ha någon publik. Tänk om vi åker ur direkt och aldrig mer går upp.”

FAKTA/VARBERGS BOIS

Publikstödet
Svensk fotbollspublik levererar stämning i europeisk toppklass. Publikstödet är Unibets sätt att hylla det. Totalt fördelas 20 miljoner kr mellan klubbarna i Allsvenskan och Superettan – ju mer publik, desto mer pengar till din klubb.

EXTERN LÄNK: Läs mer om Publikstödet

18+ | Spelpaus.se. Stödlinjen.se. Spela ansvarsfullt