Annons | Innehåll från Hjärt-Lungfonden
STÄNG

Jörgen Brink om kollapsen i VM: ”Tur att jag ens kom i mål”

Skidåkaren Jörgen Brink var i sitt livs form när han gick ut i en solklar ledning på VM-stafettens sista sträcka. I loppets sista backe kollapsade han fullständigt och tappade ledningen. Det skulle dröja sex år innan han fick reda på vad det var som hade hänt.

Namnet Jörgen Brink klingar antagligen bekant för de flesta svenskar som har det minsta intresse för skidsport.

– Jag hoppas svenska folket kommer ihåg mig för är Vasaloppssegrarna. Sedan skulle jag gissa att de minns mig för en mindre rolig upplevelse. Det är VM-stafetten 2003 i Val di Fiemme.

Jörgen Brink, tidigare längdskidåkare.

Sverige en huvudfavorit

2003 hade Sverige inte vunnit stafettguld i VM på 14 år, men nu pekade det mesta på att väntan var över. En ung Jörgen Brink skulle ta den sista sträckan och såg på när han kamrater till och med överträffade förväntningarna innan det var hans tur. När Jörgen Brink gick ut på banan gjorde han det med en ledning på drygt 20 sekunder. Men vid sista krönet kände han att det hände något i kroppen. 

– I den backen såg jag att motståndarna passerade mig där jag stod still och inte kunde kontrollera mina rörelser. Det var en hemsk upplevelse, berättar han.

– Det var först sex år senare det blev helt fastställt att det berodde på ett hjärtfel. Jag får hjärtrusningar och kan inte ta mig framåt.

”Det allra bästa skulle vara om man lyckades ta fram en medicin som biverkningsfritt stabiliserar hjärtrytmen.”

Fel på impulserna

Mats Börjesson är kardiolog på Östra sjukhuset och professor i idrottsfysiologi. Han kan inte kommentera det specifika fallet med Jörgen Brink, då han inte vet mer än vad som stått i tidningarna. Han säger att det kan bero på att de elektriska impulserna som ska pumpa ut blodet från förmaket till den stora hjärtkammaren störs och gör att hjärtslagen blir ojämna och snabba, vilket kallas förmaksflimmer. Det är ett vanligt problem och de allra flesta drabbade är inte är elitidrottare. 

– En stor anledning till att man vill undvika att få förmaksflimmer är att risken för att få en stroke ökar då. Det forskas mycket på detta område, inte minst i Sverige. Det allra bästa skulle vara om man lyckades ta fram en medicin som biverkningsfritt stabiliserar hjärtrytmen, men det är mycket svårt.

”Gör jättestor skillnad”

Han säger också att många tar för givet att den här typen av forskning utförs med hjälp av enbart statliga stöd, men organisationer som Hjärt-lungfonden möjliggör och bidrar till forskningsframstegen. 

– Det gör en jättestor skillnad. Det är helt avgörande för att vi ska kunna driva de här viktiga projekten vidare, och i slutändan rädda liv.

Vill du också stödja forskningen mot hjärtsjukdomar?

Stöd i så fall Hjärt-Lungfonden. Det tar bara någon minut att swisha. 50 kronor är en vanlig gåva men du väljer såklart själv vad du vill bidra med.

Andra har också läst