Regissören om nya stjärnspäckade serien: ”Det mest opassande kärleksmötet som man kunde föreställa sig”

Att göra en serie om Sverige och Danmark är inte så konstigt om man som svensk har bott i Köpenhamn i 15 år och dessutom har en dansk man. Precis som många andra fascinerades Johanna Runevad av skillnaderna mellan de två grannarna.

– Jag är fortfarande, kanske ännu mer nu, fascinerad av hur vi kan vara så olika som människor fast vi är så nära varandra. Danskarna är mer riviga, öppna. Vi svenskar är mer kontrollerade. Och att jag har en fot i båda världar gör att jag kan tillåta det att bli lite stereotypt, eftersom jag respekterar båda folken lika mycket. Jag driver med båda.

Hon ville göra en serie om det absolut konstigaste kärleksmötet hon kunde föreställa sig. Och allt började med dansk sperma.

– I Danmark har de ju spermabanker där man i princip kan gå in och säga: ”Tja, vad har du till mig då”. Och jag hade precis läst att de har öppnat upp för ”öppna donatorer”. Du kan få bild på mannen som vuxen, ett handskrivet brev, en röstintervju med mannen och en massa personlig info. Så du får all informationen om en människa – förutom att träffa den. Och det tyckte jag var jättekul, för alla kan ju verka normala på ett papper, säger Johanna.

– Jag hade nog själv, tyvärr, om jag hade suttit i den situationen, gjort allt för att försöka söka upp honom. Och då vet man ju inte vilka känslor som dyker upp.

Joachim Fjelstrup, Tuva Novotny och Sissela Kyle spelar Mads, Eva och Inger (Evas mamma).
Foto: Ulrika Malm / Viaplay

”Tuva Novotny är en gåva som människa”

Och det är just vad huvudpersonen i ”Allt och Eva” gör. Eva, spelad av Tuva Novotny, har bestämt sig för att skaffa barn på egen hand och åker till Köpenhamn för att bli inseminerad. Men för att vara säker på att donatorn inte är en psykopat väljer hon i sista sekund en öppen donator och bestämmer sig för att söka upp honom. Bara för att vara på den säkra sidan. Vilket inte oväntat leder till en del problem, när kemi mellan de båda faktiskt uppstår.

– Vi kan planera och kontrollera det mesta i våra liv, vilket passar Eva bra eftersom hon är ett kontrollfreak. Men det enda vi inte kan styra är ju våra känslor, och därför blir det väldigt roligt när hon hamnar i den här situationen. Vi är ju bara känslostyrda människor, säger Johanna.

Rollen som Eva, var det självklart att Tuva Novotny skulle göra den?
– Tuva var ju drömmen! Men man vågade ju inte hoppas. Det passade inte för henne tidsmässigt egentligen. Men när hon sen läste manus så kändes det så rätt, säger Johanna och fortsätter:

– Och att se Tuva ta sig an den här rollen, alltså hon är ju en sådan jävla maskin. En sådan urkraft av människa, hon tog den och gjorde den till en sådan genuint äkta människa. Och det blev så trovärdigt! Hon är ju absolut allt jag tycker att en människa ska vara. Hon är en sådan gåva, både som människa och skådespelare.

– Och de andra skådespelarna. Det är något sjukt när en människa läser en text som den är skriven i huvudet. Att de här människorna förstår mig. Jag får nästan rysningar, det är som en dans att regissera dem.

Regissören Johanna Runevad under en inspelning.
Foto: Ulrika Malm / Viaplay

Viktiga bikaraktärer

I serien får även bikaraktärerna, Evas mamma Inger, spelad av Sissela Kyle, bästa vännerna Josefine (Sanna Sundqivst) och James (Bengt Braskered), spermadonatorn Mads (Joachim Fjelstrup) och Josefines sambo Nils (Jason ”Timbuktu” Diakité), ta stor plats.

– När jag började skriva dem så tyckte jag att de hade så mycket mer att säga. Plus att jag har så jävla många historier och livsöden jag har lust att berätta om, men vår inte lov till att skriva så många serier. Så det är ett litet lifehack, säger hon och fortsätter:

– Jag älskar också, hur vi möter dessa karaktärer till en början, bara genom Evas ögon. Vi dömer dem rätt snabbt. Men, sen när vi dyker in i deras lina – för att sen möta dem med Eva igen, så sympatiserar vi med dem på ett helt annat sätt.

James spelas av Bengt Braskered.
Foto: Ragna Jorming / Viaplay

För Bengt Braskered var rollen som James en han bara ”var tvungen” att göra.

– Oftast när man går på provspelning så tänker man att jaja, det blir nog inget. Men det gick inte med det här. När jag läste scenerna kände jag bara: det här måste jag ha. Det är så jävla roligt. Och när vi träffades var det bara kärlek. Ett roligt manus OCH en fantastisk regissör, säger han och tittar på Johanna.

Han beskriver hela processen som det roligaste han har varit med om.

– Och jag har varit med om rätt många. Väldigt många roliga dessutom. Men den här var otroligt. Ett sånt jäkla gäng! Det var kärlek, glädje och väldigt ambitiöst. Ribban för hur serien skulle bli var väldigt hög, men det var viktigt att vi skulle ha roligt när vi gjorde det. Och det är ju en otroligt bra grund.

– Med James blev jag så glad. Han är annorlunda mot alla andra homosexuella karaktärer, som jag är så trött på. Vi ska vara lite trevliga och mysiga, men det ska alltid vara lite synd om oss. Vi får aldrig vara jobbiga, riktiga as, inkonsekventa, knäppa, sjuka, dumma i huvudet. James är trevlig och nice, men han är ju jävligt jobbig också, och har ett stort ego. Det tycker jag är härligt.

Kände du att James var som du?
– Ja alltså jag måste säga att det låg rätt nära. James är Bengt Braskered efter tre öl.

Foto: Ragna Jorming / Viaplay

Humor och smärta

Serien har redan hunnit hyllas av både kritiker och skådespelarna för bland annat dess manus och dialog. Bengt lyfter fram att skådespelarna tilläts improvisera en hel del under inspelningarna.

– Johanna sa så här: Det som står i manus ska sägas. Och om det sen dyker upp konstiga saker i huvudet; säg det! Så klipper jag bort om det är dåligt. Det finns vissa saker där i som är rätt grova, jag vet inte om det var din idé eller min, säger Bengt och tittar på Johanna.

– Jag tror att vi triggade varandra. Du gav mig ett lillfinger och då kunde jag ta hela handen, fortsätter han.

– Ja i första avsnittet, där är det ju så mycket snack om sperma så att man bara…, säger Johanna.

För henne handlar allt om balans.

– Och trovärdighet. Att inte skratta åt ett skrivet skämt, utan snarare situationen karaktärerna hamnar i. För att vi tror på dem. Humor och smärta tror jag ligger närmare varandra än vi tror. Att våga gå helt djupt, för att sen i samma scen, bli överraskad med ett skratt – då känns det där skrattet så befriande, för känslorna är liksom helt öppna.

Foto: Ragna Jorming / Viaplay

Glädje och ångest över en levande duva

En scen som garanterat kommer att locka till skratt är när James har fått in en duva i sin lägenhet. Något som var minst sagt utmanande att spela in eftersom de använde sig av en riktig duva, brevduvan Alfred, i stället för att lägga in duvan i efterproduktion. Inte minst för regissören eftersom hon har duvfobi.

– Alla tänkte: ”va, en levande duva? ” Man gör ju inte så, säger Bengt.

– Men jag vill bara säga att vi har världens bästa producent. Jag vet när hon säger nej att det är ett nej. Men det enda nejet jag vägrade acceptera var den här jävla duvan. Jag stod fast vid att jag skulle ha en levande duva. Och jag var livrädd för alla var så här: det kommer inte att gå Johanna, det kommer att dra ut på tiden om vi inte får till det som vi vill, flikar Johanna in.

Men en levande duva blev det alltså. Som levererade över deras förväntningar, trots att kameramännen fick ha skyddsdräkt och Johanna satt skrikandes i ett annat rum.

– Risken är väl att det ser så bra ut att folk kommer tro att det är konstruerat i efterhand. Men det är ju på riktigt, säger Bengt.

– Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket i hela mitt liv. Jag kunde ju inte gå ut heller eftersom jag var så livrädd. Jag skrek. Jag kommer ihåg att jag var tagen och livrädd. Men det var många lager av både glädje över att det funkade och ångest över den här duvan, fyller Johanna i.

Evas vän Josefine spelas av Sanna Sundqivst. Foto: Ragna Jorming / Viaplay

Scenen med duvan är bara ett exempel där Johanna Runevad kände att det fanns en tillit till hennes idéer, på samma sätt som hon kunde skriva en jättelång scen med bara dialog och fick ha med den.

– Att få lov till att kasta ut konstiga idéer och det bara blir mottaget – det är ju då det blir magiskt. Eller nära skådespelarna är så här: ”fan vad konstigt och kul”. Det handlar så oerhört mycket om tilliten och det är det så som är så fint, att alla litar på mig. Och att jag litar på dem. Det är ett sånt gediget samarbete och respekt.

”Allt och Eva” har premiär den 21 april på Viaplay och TV3. Hur tror du, Johanna, att den kommer att tas emot?
– Jag hoppas att tittarna gillar det, och att de ser alla olika lager som ligger i den. Den är fylld av mycket, bara packad in i något klassiskt skick. Jag hoppas att man ser den stora kärleken som ligger i det.

– Men det känns underbart. Och det känns svinläskigt. Jag vill få folk att skratta och att känna. För mig går smärta och skratt hand i hand. Om man känner sorgen, eller äktheten, så blir skratten så mycket mer befriande. Och det har jag försökt få till. Det är buskis och det är ångest, och jag tycker att det funkar.

Kommer det att bli en andra säsong?
– Det hoppas jag verkligen. I mitt huvud finns det i alla fall en.