En hjälte är i allmän betydelse någon värd att beundra, som utfört stordåd och på så sätt vunnit stor heder och ära. Gigant Neo är en häst av högsta heder som uppfyllt allt detta. Ändå nämns hans namn sällan med den respekt det förtjänar.
Giganten, född i småländska Ljungbyholm, tävlade i Stefan ”Tarzan” Melanders blågula färger under en sagolik karriär som få mäktar matcha. En karriär som trots alla soliga segrar ständigt skuggats. Först av stallkamraten Scarlet Knight, därefter stridsvagnen Jag de Bellouet.
Vi talar vitt och brett om bragdhästarna Queen L., Ina Scot, Maharajah och Scotch Fez med sin smällkalla tågresa vintern 1950. Giganten, hästen med de snälla ögonen som år efter år bara levererade, levererade och levererade nämns nästintill aldrig. Trots att han vunnit och varit två, trea och sexa i världens tuffaste travlöpning – Prix d’Amérique.
Född i superkullen 1998 tävlade han i årgångsloppen där han fick spela andrafiolen bakom From Above i Kriteriet och Derbyt. Hemma i Melanders stall fanns en annan häst född samma år, och som kom att bli den skugga Gigant Neo alltid fick mätas mot – Scarlet Knight. Efter segern i Hambletonian var Scarlet Knight den givna stjärnan, medias gunstling och publikens idol. När de möttes i Konung Gustav V:s pokal var det Scarlets sko som TV4 lottade ut, och som Gert Lengstrand hade tillägnat en egen schlagerlåt. Att det var Gigant Neo som tillsammans med Jorma Kontio nosade ut Scarlet Knight och vann loppet spelade mindre roll.
Gigant Neo – stjärnan som vann Prix d’Amérique 2006 och tjänade över 20 miljoner kronor – tävlade i ständig skugga av Scarlet Knight och Jag de Bellouet.
Vi har sett förut hur ödet satt hästar i oförskylld skugga av tjuskraftigare kamrater. Få minns att Glen tjänade mer än Going Kronos, och om tio år kommer säkert fler att minnas Greenshoe före Gimpanzee.
Att hamna i samma fack som Juha Mieto bakom Thomas Wassberg, Chris Evert-Lloyd bakom Martina Navratilova och… Staffan Strand bakom Stefan Holm.
Som fyraåring for Giganten till Paris, tog för Jean-Michel Bazires magiska händer tre raka segrar, och redan som femåring ledde han länge det svartblöta Prix d’Amérique 2003 som gjorde Abano As odödlig. Året därpå var ett mellanår och Giganten tog hem sista pengen för Jorma Kontio. Med belgaren Dominik Locqueneux blev det en silverplats bakom omöjlige Jag De Bellouet, och sin stora seger fick han året därpå då stridsvagnen från Normandie var tankad med flygfotogen istället för diesel.
För att förstå hur bra Gigant Neo egentligen skötte sig både på den parisika kolstybben och andra banor kan vi jämföra med vad de tre största blågula på den här sidan millennieskiftet sprungit in i landet som älskar färska mollusker, krutstarkt kaffe och köttbitar vända på elementet.
- Gigant Neo 1 473 400 €
- Readly Express 1 116 300 €
- Maharajah 1 114 300 €
När vi nu börjar närma oss det vackraste loppet av alla, och alla gamla vinnare dammas av och minns som bäst både till höger, vänster och mitt emellan. I alla varma tankar om Scotch Fez, Dart Hanover, Ina Scot, Queen L., Maharajah och Readly Express, låt oss inte glömma bort Tarzans blågule krigare Gigant Neo.
Den på papperet mest framgångsrike svenska hästen i Prix d’Amériques 100-åriga historia.
// T. – som i Templier (Prix d’Amérique 1929)
