Som ett enormt och nybonat dansgolv i svartek ligger hon precis där Paris pekar mot klockan fyra – Vincennes. Hippodromen med stort H är ligger på den gröna höjden Plateau Gravelle och från travbanan ser man såväl Eiffeltornets sökande ljus som Sacré-Coeurs vita silhuett av travertin.
På ena sidan ligger slottet som banan fått sitt namn av, Chateau de Vincennes med anor från 1100-talet. En historisk plats varifrån korstågen mot Jerusalem utgick under medeltiden. Nedanför flyter den kritrika Marne från Champagne ihop med kalkrika Seine från Bourgogne i en blågrå färgkrock.
Men färgen är ändå svart.
Kolstybben är synonymt med vintermeetinget. Svart som synden, mjuk som sammet och sviktande som en studsmatta. Banan är lika bred som Champs-Elysées och när hästarna travar ut på det svarta havet är det som om lungorna liksom fylls med extra luft. Barfota är det dessutom som det där första sommarspringet över gräsmattan med kastade strumpor och skor. Inte undra på att många svenska hästar får en kulturchock och tror de kommit till paradiset. Kuskarna också. Som kvittrande balettfolk i värmning och nedförsbacke – till mjölksyreskrikande jenka-skuttare efter uppförsbacken. Det svarta är lika förrädiskt som förförande.
Vincennes historia som kapplöpningsbana inleddes den 10 mars 1863 då 100 000 parisare letat sig ut i skogen vid slottet för att bevittna tre galopplopp – över hinder. Sexton år senare den 7 september 1879 kördes det första travloppet, efter att Vincennes varit en förvaringsplats av militärmateriel efter det Fransk-Preussiska kriget. Ett kvarts sekel senare avgjordes det första vintermeetinget, och under kolbrytningens storhetstid på 1900-talet fick banan sitt svarta golv.
Kolstybb är en biprodukt från gruvorna där kolet blandas ut med sand, lera och tjära och har använts länge som underlag för kapplöpningar med både människor, bilar och hästar. Med kolbrytningens minskande har kolstybb blivit en bristvara, och travbanorna med kolstybbsunderlag blivit färre och färre, och snart är endast Vincennes kvar.
För oss tvåbenta byttes banorna ut redan på 1960-talet, och Tokyo-OS 1964 var det sista som såg kolstybb som underlag för friidrotten. 1968 i Mexico City var banorna utbytta mot tartan, och även inom trav och galopp testas det med olika gummiunderlag. Vid jippotävlingarna där travare möttes på en 425 meter lång travbana inne på Stade de France var underlaget en blandning av sand och gummifibrer.
Vincennes och vintermeetinget är travsportens allra heligaste mark och tradition. Visst är hästarna, tränarna och sporten oslagbar. Men mycket av meetingets magi sitter i den svarta kolstybben.
Må den finnas kvar under många år till.
// T. – som i Toscan (Prix d’Amérique 1970)
