”Till slut åker de fast”

PostNords kamp mot de kriminella – grep
chaufför med telefoner för en halv miljon




Sex stölder. Samma vägsträcka. Elektronik för hundratusentals kronor – spårlöst försvunnen. Efter nära två månaders spaning kunde PostNord ta tjuven på bar gärning. Det här är historien om det dramatiska gripandet. Men också om hur godstransporter allt oftare blir måltavlor för de kriminella.

F

örsta arbetsdagen efter semestern blev en rivstart för PostNords säkerhetschef Alexis Larsson. Kollegorna berättade att det vid sex tillfällen den senaste tiden försvunnit gods från en transport mellan Örebro och Stockholm.

Det var främst mobiltelefoner, men också annan elektronik, som saknades. Chauffören var alltid densamme.

Men det gick inte att vara säker på att det rörde sig om stölder. Ibland är förklaringen odramatisk och handlar om att något gått fel i hanteringen. Oavsett vilket så var det här något som Alexis Larsson och hans tretton kollegor på säkerhetsavdelningen var tvungna att gå till botten med.

Det försvunna godset var värt hundratusentals kronor. Dessutom var kunden, som anlitat PostNord för leveranserna, en viktig partner som nu började tappa tålamodet.

– Vi satte igång direkt, säger Alexis Larsson.

”Min största oro var att chauffören skulle stanna på platsen och möta yrkeskriminella som sedan skulle upptäcka oss.”

Alexis Larsson, säkerhetschef på PostNord

När han och kollegorna granskade körningarna hittade de ett mönster. Lastbilens GPS visade att chauffören vid samtliga tillfällen stannat på rastplatsen Haketorp utanför Arboga. Varför ta en bensträckare redan efter en dryg halvtimme i bilen?

Den troligaste förklaringen var att godset försvunnit på rastplatsen. Kanske hade chauffören plockat ut varorna och sedan sålt telefonerna på egen hand. Eller så var detta ett beställningsjobb där överlämningarna skedde på rastplatsen?

– Nu fanns en misstänkt brottsplats som vi kunde sätta under bevakning. Jag lovade kunden att vi skulle bevaka rastplatsen varje natt tills vi gripit tjuven, säger Alexis Larsson.

Samtidigt insåg säkerhetschefen att han hade tagit på sig en stor uppgift.

Spaningarna skulle kräva stora resurser. De riskerade dessutom att dra ut på tiden.

Alexis Larsson åkte själv till Haketorp för att reka. I närområdet fanns skogspartier, sly och några kullar. Med sin militära bakgrund kunde Alexis Larsson lätt identifiera de platser där teamet skulle kunna gömma sig. 

”Folk har blivit mördade för mindre”

Planen var inte att ingripa på rastplatsen. De skulle i stället dokumentera vad som hände där och sedan följa godset.

– Min största oro var att chauffören skulle stanna på platsen och möta yrkeskriminella som sedan skulle upptäcka oss. Då hade det kunnat sluta illa eftersom det handlade om så mycket pengar. Folk har blivit mördade för mindre, säger Alexis Larsson.

Nu gällde det att agera snabbt. Säkerhetschefen la upp ett schema för bevakningen. Han såg också till att personalen hade rätt utrustning: komradio, filmkamera och mörkerkikare.

De var tjuven på spåren.

Rastplatsen Haketorp
utanför Arboga.

Mobiltelefoner hade försvunnit vid sex tillfällen och alltid med samma chaufför. När lastbilarnas GPS granskades kunde PostNord se att ett stopp gjorts på rastplatsen Haketorp utanför Arboga vid varje tillfälle.

Rastplatsen sattes under bevakning. I tre veckor låg säkerhetsteamet och väntade. Chauffören körde förbi natt efter natt, tills lastbilen en natt plötsligt svängde in på rastplatsen och stannade.

Med kameror och mörkerkikare kunde säkerhetsteamet bevittna hur chauffören gick in i lastutrymmet och sen kom ut med två fulla sopsäckar.

De följde efter lastbilen hela vägen till terminalen i Årstaberg utanför Stockholm där chauffören konfronterades och kunde gripas på bar gärning. I förarhytten fanns mobiltelefoner till ett värde av 613 000 kronor.

Fakta Fallet Haketorp

KAPITEL 2:

DE NYA MÅLTAVLORNA


P

å 1990-talet var värdetransportrån ett stort samhällsproblem i Sverige. I takt med att säkerheten ökat och kontanthanteringen minskat har tjuvarna hittat andra måltavlor. 

– Dessutom har butikerna ökat sin säkerhet rejält. Redan för fem, sex år sedan gick det att se att brottslingarna valde andra vägar, säger Dick Malmlund, tidigare säkerhetschef på Svensk Handel, i dag konsult i säkerhetsbranschen.

Det innebär att PostNords transporter, som varje år hanterar gods för miljarder, blir alltmer intressanta för kriminella.

Förra året presenterade polisen en rapport som slog fast att de internationella stöldligornas verksamhet i Sverige kommer att öka. Det blev PostNord varse 2017 då en våghalsig liga greps på bar gärning under spektakulära former.

– Det är extremt ovanligt att man lyckas knäcka en liga som sysslar med så avancerad brottslighet. I det här fallet hade vi ett väldigt nära samarbete med polisen och övervakningskameror som dokumenterade allt som hände, säger PostNords Alexis Larsson. 

Det sensationella med just det här fallet var att godset först tycktes försvinna spårlöst samtidigt som lastbilen var i rullning. PostNord monterade övervakningskameror inuti lastbilen som visade hur tjuvarna, med fara för livet, tog sig in i lastutrymmet under färd i upp till 80 kilometer i timmen.

– Det var som i en actionfilm, konstaterar Alexis Larsson.

Upptäcker alla avvikelser

Med cirka 20 000 anställda är det förstås ofrånkomligt att de kriminella ibland också nästlar sig in bland PostNords egna anställda – eller arbetar för någon av underleverantörerna. 

– De försöker, men till slut åker de fast. Eftersom lagda ordrar, körsträckor och annat finns noggrant dokumenterade ser vi alla avvikelser och kan agera på det, säger Alexis Larsson.

– Till exempel kan en ovanligt stor beställning av mobiltelefoner vara ett bedrägeriförsök eller en del av ett upplägg där någon planerar att transporten ska rånas. 

Att stjäla från paketterminalerna är också svårt i och med att de filmas dygnet runt av övervakningskameror. Tidigare i år avslöjade PostNord en person, anställd av ett bemanningsföretag, som stal varor. Detta trots att han gick till en annan del av terminalen och försökte gömma undan paketen. 

– Genom att zooma in på mannens rörelser med kameran kunde han avslöjas och gripas, berättar Alexis Larsson.


Använder DNA-spray

Rån och stölder är förstås inte ett problem för enbart PostNord, utan hela logistikbranschen.

– Leverantörer, kunder och försäkringsbolag måste sätta sig ner tillsammans med transportbranschen och bestämma sig för en väg framåt, säger Dick Malmlund.

Han menar att tekniska lösningar kan få stor effekt.

– Jag har jobbat med att motverka stölder i läkemedelsbranschen. Där använde vi spårsändare väldigt framgångsrikt. 

Några exempel på säkerhetsåtgärder som PostNord använder i vardagen är lås som låses automatiskt och GPS-utrustning som larmar vid otillåten dörröppning. 

– Dessutom jobbar vi i vissa av våra transporter med MärkDNA. En osynlig spray som i princip är omöjlig att få bort. Den fastnar på huden och tränger in i kläder, berättar Alexis Larsson.





”Det var som i en actionfilm.”

Alexis Larsson,
säkerhetschef på PostNord

Dick Malmlund.

N

KAPITEL 3:

SPANINGEN

att efter natt låg PostNords spanare på rastplatsen utanför Arboga och väntade. Utan framgång. 

När arbetet pågått i nära tre veckor började medarbetarna bli slitna. Sömnbristen var konstant eftersom de ordinarie sysslorna också skulle skötas.

– Det hände att jag åkte från rastplatsen direkt till jobbet, sov två timmar på kontoret och sedan började jobba, säger Alexis Larsson.

Var de trots allt fel ute? Eller hade den misstänkte chauffören upptäckt att han var skuggad och gjort ett uppehåll? Alexis Larsson bestämde sig för att vara uthållig.

Låg gömd på en kulle

Så var det dags för lansering av en ny iPhonemodell. Alexis Larsson insåg att om chauffören fortfarande var ute efter att stjäla skulle han slå till nu.

Om inte skulle PostNords säkerhetschef ligga illa till.

– Vi kunde inte spana hur länge som helst. Samtidigt hade jag inte kunnat komma tillbaka till kunden och säga att vi inte avslöjat tjuven. Det hade relationen inte klarat.

Kvällen den 20 september, dagen innan den nya telefonmodellen skulle lanseras, var spaningsteamet på plats och intog sina positioner.

Den här gången var de fyra personer. Två satt i varsin bil en bit bort. Alexis Larsson låg vid en kulle med mörkerkikare i handen. Ansiktet var svartmålat för att minska risken att bli upptäckt. Hans kollega befann sig på andra sidan vägen.

Via lastbilens GPS följde de chaufförens färd från Örebro. Alexis Larsson kände adrenalinpåslaget när han hörde lastbilen närma sig. Han lyssnade på motorljudet. Det lät som om chauffören återigen skulle åka förbi. Men så, i sista stund, blinkade chauffören höger och svängde in på rastplatsen. Klockan var då 02.15.

– Jag kände att ”nu tar det här äntligen slut på något sätt”, säger Alexis Larsson.




Alexis Larsson under spaningen.

Alexis Larsson under spaningen.

KAPITEL 4:

HÄR GRIPER DE TJUVEN

C

hauffören parkerade lastbilen. Alexis Larsson smög närmare. Han stannade när det var omkring 15 meter kvar, av rädsla för att bli upptäckt.

Kollegan sprang över vägen, vadade genom ett litet träsk, la sig under en annan lastbil som stod parkerad på rastplatsen och började filma.

Alexis Larsson såg chaufförens ficklampa flimra i mörkret. Sedan hördes en kraftig smäll när lastbilens jalusier öppnades. Chauffören hoppade in i trailern och försvann utom synhåll.

Spanarna kunde bara vänta. Tiden gick långsamt. Ett duggregn började falla.

Efter drygt 20 minuter dök chauffören upp igen. Han släppte två tunga sopsäckar i marken och baxade sedan in säckarna i förarhytten.

Sedan åkte han därifrån. Spanarna som väntade i sina bilar följde efter. Samtidigt sprang Alexis Larsson och kollegan till sin egen bil en bit bort.

Den misstänkte mannen följdes nu i hemlighet av tre bilar på väg mot Stockholm. 

– Vi turades om att ligga bakom lastbilen. Ibland körde vi om eller svängde av vid en avfart. Allt för att inte väcka misstankar, säger Alexis Larsson.

Resan till Stockholm tog två timmar. Vid tretiden ringde säkerhetschefen och väckte en kollega som lovade att möta dem vid terminalen.

Planen var att göra ett så kallat envarsgripande, som svensk lag ger vem som helst rätt att göra i speciella situationer när ett brott begås.

Men när de närmade sig terminalen begick Alexis Larsson ett misstag.

– Jag körde fel eftersom jag faktiskt aldrig varit på terminalen i Årstaberg. Det blev lite stressigt, men vi hann fram precis innan lastbilen.

”Ut ur bilen!”

Klockan 04.35 svängde chauffören in vid terminalen. Kanske förstod han att något inte stod rätt till när en personbil körde fram och blockerade vägen.

En av Alexis Larssons kollegor rusade fram till bilen:

– Öppna, öppna! Ut ur bilen. Så… du är gripen.

Utan att protestera hoppade chauffören ut ur lastbilen. Han satte sig på marken.

– Har du något vasst på dig? 

Chauffören skakade på huvudet. Alexis Larsson passade på att fråga hur många gånger han stulit. Chauffören svarade:

– Jag vet inte vad du pratar om.

Men i förarhytten fanns inte bara pepparkakor och en sportväska, utan också sopsäckarna med 74 paket elektronik, bland annat mobiltelefoner av den modell som skulle börja säljas senare samma dag. Värde: 613 000 kronor.

En av spanarna ringde 112 och polisen var snabbt på plats.




Stöldgodset låg packat i sopsäckar i förarhytten.

”Vi turades om att
ligga bakom lastbilen.”

Alexis Larsson, säkerhetschef på PostNord


Alexis Larsson.

KAPITEL 5

N

KAPITEL 5:

EFTERSPELET

u var frågan vad som skulle hända med stöldgodset. Alexis Larsson övertalade poliserna att nöja sig med att fotografera det i stället för att ta allt i beslag. 

– Det gjorde att vi med extra budkörningar kunde leverera paketen till kunderna, så att de som beställt nya telefoner kunde få dem samma dag.

Polisen gjorde senare en husrannsakan hemma hos chauffören. I en necessär hittades 277 000 kronor och 5 900 euro i kontanter. Dessutom fanns ytterligare 120 000 kronor i en avfallspåse som låg i innerfickan på en jacka.

Chauffören nekade till brott. Han hävdade att kontanterna var en gåva från brodern.

Men det var en förklaring som Västmanlands tingsrätt inte köpte. I november dömdes mannen till fängelse i ett år och två månader.

Polisutredningen lyckades aldrig komma fram till huruvida han stulit på eget bevåg eller gjort det på beställning av någon.

För PostNord var det viktigaste att tjuven åkte fast och att stölderna upphörde. Alexis Larsson minns den sköna känslan när han kunde ringa kunden på morgonen och berätta vad som hänt:

– För mig är det här ett kvitto på att det får kosta vad det kosta vill. Tjuvarna ska känna att det inte lönar sig att stjäla från PostNord.




Läs mer om hur PostNord bekämpar kriminalitet

Annons - innehåll från PostNord