Hela denna avdelning är en annons från C more

"Jag drogs in
i en helt ny värld"

Så förvandlades trebarnsmamman Liselotte till rånare
- läs hela historien om verklighetens gåsmamma

feather

LiseLotte har tre små barn, jobb och vänner och har köpt sitt drömhus. Hon har aldrig provat droger eller varit nära ett brott.
Så blir hon kär i en tungt kriminell man.
Nio månader senare utför hon ett rån och döms till fängelse.
Här är hennes berättelse.

Text: Anne Haavisto & Victoria Lagercrantz Foto: Mikael Sjöberg Illustration: Robert Hilmersson

Kapitel 1

FÖRSTA MÖTET

”Jag hade aldrig snattat ens – möjligen kört bil för fort – och aldrig använt droger”

Midnatt den 11 februari 1999 i centrala Stockholm. LiseLotte, 31, sitter i bilen med sin sambo Stefan, som har en pistol i knät, och väntar på att göra rånet de planerat tillsammans. De är tysta och fokuserade. Hennes puls bultar allt fortare; hon känner en ilande spänning som byggts upp under flera dagar – men framför allt känns alltsammans overkligt.
Så kliver de ut, kramas snabbt och hårt. LiseLotte har en jacka med huva och på den en keps. De går in i 7 Eleven-butiken. LiseLotte hör expeditens skrik och Stefans röst.
– Jag minns inte vad han ropade, men kommer aldrig att glömma kylan i hans röst, som jag så väl kände igen. Själv stod jag vid dörren och tittade ner i golvet. Allt kändes bara hemskt.
De döms båda till ett och ett halvt års fängelse.

LiseLotte träffar Stefan i maj 1998 – nio månader före rånet i 7 Eleven-butiken. Hon är singel sedan två år och har tre söner – åtta, sex och fem år – som bor hos henne varannan vecka.

– Mitt liv var helt normalt. Jag tränade på gym och Friskis & Svettis, gick på krogen med kompisar på pappaveckorna och hade två jobb: leveransansvarig för sjukhusmat och uthyrningsservitris. Efter skilsmässan från barnens pappa hade jag köpt ett rött litet drömhus i Ekskogen i Vallentuna, nära naturen.

LiseLotte och exmaken kommer båda från Rättvik i Dalarna, men flyttade till Åkersberga norr om Stockholm tillsammans. Han arbetade som polis medan hon var hemma med parets tre barn, jobbade som dagmamma och började pluggade på komvux: svenska och marknadsföring. Att bryta upp äktenskapet var LiseLottes initiativ.

– Jag stämmer inte in på några klichéer av en kriminell. Jag hade aldrig snattat ens, möjligen kört bil för fort. Och jag hade – och har – aldrig använt droger. Men jag har en destruktiv sida: jag har alltid dragits till fara. Jag är orädd. Som ung var jag rastlös och reste mycket, var au pair i London som 18-åring och i USA som 20-åring.

Stefan är tungt kriminell och kung i Stockholms undre värld, men det vet inte ens hans närmaste släktingar. Nu erbjuder han sig att laga LiseLottes bil.

De pratar och fikar medan han fixar med bilen. Han är frånskild, har en dotter. LiseLotte är bekant med hans syster.
– Han lagade bilen fel med flit, så jag var tvungen att åka tillbaka. Först var jag förbannad men ändå blev jag lite förtjust, på ett märkligt sätt. Han hade verkligen ansträngt sig för att få träffa mig igen.

LiseLotte börjar se det som sin uppgift att ”uppfostra” Stefan: lära honom bordsskick och få honom att klä sig snyggare.
– På ett skruvat sätt gav det mig en form av makt. Han lät mig ha den kontrollen, i början.

LiseLotte Divelli

Alexandra Rapaport och Richard Holm om nya säsongen av Gåsmamman:

”SONJA HAR BLIVIT RÅARE, TUFFARE”

Nu är den här – den efterlängtade andra säsongen av succéserien Gåsmamman. Nu kan du streama två nya avsnitt i veckan exklusivt på C More. Här ser du klipp från den nya, rafflande säsongen och en personlig intervju med Alexandra Rapaport, skådespelare och producent, och Richard Holm, regissör.

feather

Kapitel 2

KRIMINELL VARANNAN VECKA

”Varannan vecka var jag mamma på heltid – varannan vecka kriminell”

En kväll när de sitter och äter middag ringer telefonen, och LiseLotte studsar upp och svarar.
– Stefan blev förbannad, och sa åt mig på skarpen att aldrig mer svara i telefonen utan att ha bett honom om lov. Och jag lydde.

En krypande känsla av att något inte står rätt till börjar växa inom LiseLotte.
– Det knäppte ofta i telefonen – vi var nämligen avlyssnade av polisen. Okända bilar gled förbi huset. Körde jag iväg med bilen och skulle parkera någonstans blev alltid en parkeringsplats ledig, som genom ett trolleri. Stefan berättade att han installerat en gps i min bil, och att det alltid satt killar på den plats dit jag skulle, som flyttade sig när jag närmade mig.
Trots det växande obehaget vänjer sig LiseLotte, sakta men säkert, vid att känna sig övervakad.
– Till sist var jag tacksam för skyddet jag fick – men vad skyddade han mig emot? Det hade jag ingen aning om.

 

En kväll ställde LiseLotte ett ultimatum: ”Berätta allt – eller flytta ut!”
– Stefan avslöjade att han gjort inbrott och rånat banker, och sa att han och hans killar styrde Stockholm och hade gjort det under hela 90-talet. I den här kriminella organisationen var han ett av de högsta hönsen. Han hade aldrig suttit inne för något brott, utan betalade andra för att göra det. Jag fick även bekräftat vad jag anat – att det alltid var någon som följde efter mig.

Varför gjorde du inte slut?
– För att jag inte hade någonstans att ta vägen. Han bodde hos mig. Jag hade ingen familj att vända mig till. Och framför allt bar jag på ett obearbetat barndomstrauma som började riva och slita allt mer i mig, och som gjorde mig skör och kärlekstörstande. Stefan sa att jag hade samma mörker inom mig som han – att jag var annorlunda jämfört med andra. Och jag trodde på honom.
– I dag känns det här så skrämmande – hur snabbt jag blev manipulerad och beroende av honom.

Tillsammans sjönk de allt djupare i det mörker som band dem samman. LiseLotte var inte med och utförde några rån, men hon hjälpte Stefan att planera dem.

– Det låter så märkligt, men det var som att den här sjuka tillvaron – då han styrde mig och jag kände en sådan desperation – samtidigt förlöste kreativa krafter i mig. Jag började skriva allt från sagor till början på en spänningsroman. Och jag gav Stefan idéer som han tog med sig till sina kompanjoner. Sen kom han hem och frågade: Hur gör vi här? Vad tycker du? Han hyllade min kreativitet.

Midsommarafton 1998. LiseLotte känner ännu inte till nye pojkvännen Stefans kriminella liv.

– Det var som att jag var med i bakgrunden och skrev manus till deras brott. Min känsla var hela tiden: Det här är inte på riktigt.

Som sambo med en så mäktig man i Stockholms undre värld möttes LiseLotte av respekt, nästan vördnad, av folk i Stefans sfär. Samtidigt ökade hennes isolering. Hon blev sjukskriven, slutade träna och umgicks mer sällan med sina vänner.
– All min kraft gick åt till att försöka hålla tillvaron flytande – att dölja vårt hemliga liv för barnen. Varannan vecka försökte jag leva så normalt som möjligt, och vara ansvarstagande mamma fullt ut. Varannan vecka lät jag mig uppslukas av Stefans kriminella liv.

Stefan sa att eftersom han älskade LiseLotte och ville skydda henne fick hon inte åka någonstans – om hon inte berättade exakt hur hon skulle ta sig till platsen, vem hon skulle träffa och hur länge.

LiseLotte Divellix

Tillvaron krympte.
– En dag fanns en ny vikarie på min sons skola. Jag såg direkt att han hörde till den undre världen. Han hade inga typiska tatueringar, men man lär sig att känna igen blickar, sätt att gå och bete sig. Jag brukar säga att man befinner sig på en annan frekvens – den som kallas utanförskap. Och mycket riktigt var han där för att skydda min son.

image

Kapitel 3

Rånet

”Jag har alltid sagt att åker jag på stryk så går jag”

Så blir Stefan våldsam, enligt LiseLotte.
– Första gången jag åkte på däng hade han druckit hela dagen, och sa att jag inte fick åka till stan. Sen slängde han mig i väggen några gånger. Då drog jag.
LiseLotte åker raka vägen till Stockholm City och polishuset för att anmäla Stefan.

– Men jag blev avvisad av väktare, de skyllde på personalbrist. Den natten slog Stefan sönder min bil och inredningen i mitt hus. När jag ringde polisen sa de att det här var ett fall för socialtjänsten och inte polisen. Då gav jag upp alla möjligheter att ens försöka komma ur vårt liv. Då blev jag också kriminell, för det var det enda jag hade kvar. Jag orkade inte längre slåss mot Stefan – det var bättre att vara med honom.

LiseLotte har fortfarande kontakt med sina närmaste vänner, och hon berättar för dem om misshandeln och relationens destruktiva sidor. Men inte om kriminaliteten.
– Ingen av mina vänner sa: ”Vi finns här om du vill ha hjälp att lämna honom.” Det önskar jag att de hade sagt.
– Själv har jag alltid sagt – i hela mitt liv – att åker jag på stryk så går jag. Men det fungerar inte så.

Under månaderna som följer hjälper LiseLotte till att planera bilstölder, rån och inbrott i jakten på vapen. Stefan är desperat efter pengar och de förbereder rånet mot 7 Eleven-butiken.
Mitt under rånet stegar en polis in i butiken. Enligt LiseLotte kände polisen till parets planer, och väntade på att slå till.

Midnatt den 11 februari 1999 i centrala Stockholm. Medan Stefan hotar expediten i butiken med pistol står LiseLotte med ryggen mot disken och tittar ner i golvet.
– I rättegången framstod det som att jag höll vakt, men det gjorde jag inte. Jag var bara rädd och visste inte vad jag skulle göra. Stefan skrek på tjejen som stod i kassan med samma kalla röst som han använda då han dängde mig i väggen eller sängen hemma. Allt bara kändes så fel, och jag led med henne.

Källa: Brå, alla siffror avser 2015.

Kapitel 4

DOMEN: FÄNGELSE

”Jag valde att berätta sanningen för barnen”

När LiseLotte åkte fast kände hon framför allt lättnad:
– Hade jag inte gripits då hade det kunnat sluta så mycket värre.
Både LiseLotte och Stefan dömdes till ett och ett halvt år vardera, vilket betyder ett år inom fängelsemurarna. LiseLotte åtalades för medhjälp till rån, men vid rättegången dömdes hon för planering, stämpling och pådrivande. Stefan för utförande.
De överklagade och i väntan på den slutgiltiga domen gifte de sig.
– Vi sa ja i Stockholms stadshus mellan tingsrättens och hovrättens dom. Jag ville inte gifta mig, men orkade inte med Stefans ilska. Jag förstod senare att han ville gifta sig mest för att han trodde att jag inte skulle kunna vittna mot honom då.

Eftersom LiseLotte hade hållit tyst under rättegången växte hennes cred i kriminella kretsar:
– Jag blev känd och väl godkänd i den undre världen. Folk såg upp till mig. Jag skulle ha kunnat fortsätta på den vägen, men jag valde barnen. Jag var trött och sliten och ville bara ha tillbaka ett normalt liv.

LiseLotte sa precis som det var till barnen, som då var nio, sju och sex år: Att hon skulle sitta i fängelse för att hon brutit mot lagen.
– De reagerade på olika sätt. Min äldste son blev arg på mig. Min yngsta son blev orolig och ledsen medan mellanpojken försökte att inte reagera alls. Min före detta man kom varje helg med ungarna till anstalten, jag satt på Färingsö. Det var svårt att ha barnen där, men bra. Vi bråkade och sörjde och pratade.

Polisens foto efter gripandet.

– Jag kunde ha ljugit för barnen, skolan och bekanta – sagt att jag skulle studera på annan ort eller så. Men jag är själv uppvuxen med livslögner och vet vilken skada de gör. Jag valde bort alla lögner. I dag är sönerna stolta över mig.

LiseLotte berättar att hon ”nästan sprang in i fängelset”.
– Jag fick en fristad och kunde slappna av för första gången på länge. Samtidigt var det ett väldigt kämpigt år.
Under fängelsetiden meddelade Stefan att han ville skilja sig.
– Jag kände mig lurad. Jag levde fortfarande på myten om vilka vi var.

Jag satt inne för hans skull och nu ville han skilja sig. Min vändpunkt kom då jag hamnade i en hotsituation. Jag var nära att bli dödad av en person som ville hämnas på något Stefan gjort – då tog relationen slut även för mig. Stefan flyttade till en annan stad, och jag började min kamp för att bygga upp en vanlig vardag.

Bloopers, unika bilder och ”fultrix”

TITTA IN BAKOM KULISSERNA PÅ GÅSMAMMAN

Andra säsongen av succéserien Gåsmamman är här. Följ med bakom kulisserna – se bloopers, unika foton och klipp. Hör också Alexandra Rapaport och regissören Richard Holm berätta.
Från 24 november kan du streama två nya avsnitt i veckan exklusivt på C More.

Kapitel 5: 2016 – FÖRFATTARE:

”Jag lärde mig hur fort det går att manipuleras sönder”

I dag är LiseLotte 49 år och författare. Hon har gett ut tre romaner och två noveller. Den ena novellen ”Hon dansade med djävulen” beskriver hur enkelt det är att fastna i ett negativt förhållande till en annan människa. Boken ”Kampen om Kaos” handlar om en kvinna som dömts till fängelse för ett rån.
Hon har en nära relation med sönerna som är vuxna och utflugna.

Vi träffar LiseLotte en blek och kylslagen novemberdag i Åkersberga där hon bor med två hundar och en katt. Hon är välformulerad, rakt på sak och utstrålar pondus.
– Att jag blev kriminell är egentligen helt otroligt – jag är mer polistypen. Jag är – och har alltid varit – rättskaffens, jag gillar ordning och regler och är inte rädd för att ryta ifrån. På Roslagsbanan nyligen började två narkotikapåverkade killar att bråka. Det blev riktigt otäckt, men ingen gjorde något. Då reste jag mig och sa åt dem på skrapen, och de lugnade sig. Medpassagerarna tackade mig efteråt.

LiseLotte vill betona att det inte ligger något romantiskt skimmer över den kriminella världen, som många tycks tro.
– Det fanns ingen glamour, inga lyxiga bilar eller hus. Det fanns knappt några synliga pengar, eftersom man har polis och myndigheter in på husknuten.

LiseLotte Divelli

Pengar kom och gick, ofta som sponsorpengar till andra organisationer. Det enda som fanns kvar var oro och rädsla – en livsstil som gick ut på att ha koll i backspegeln.

Men hur kom det sig att just hon blev kriminell?
LiseLotte menar att hennes drivkraft var kärlekslängtan. Stefan stormade in i hennes liv och hon kunde inte värja sig; hans liv blev hennes.
– Något jag lärde mig var hur fort det går att manipuleras sönder, och att vem som helst kan drabbas. Är man svag och i minsta behov av kärlek och omtanke är man ett lätt offer. Känner man dessutom skuld blir man lättare att kontrollera. En annan viktig anledning var att Stefan övertygade mig om att jag skulle förlora vårdnaden om barnen om jag avslöjade Stefan och hans kriminella liv för någon.

I dag har hon valt bort känslor som skuld och skam – inte för att hon är kall, utan för att det är känslor som hämmar och gör livet mindre. Hon är heller inte rädd, trots att hon vet att hon aldrig blir helt fri från sitt förflutna.
– Jag lever med information som gör att jag blir obekväm och farlig. Att vara rädd är att vara paranoid och jag har inte tid med det, men självklart är jag vaksam.

Hennes efternamn är taget och betyder ”slå sig fri” på latin.
Hur har du blivit så pass fri som du är i dag?
– Tack vare mitt psyke. Jag kan stänga av och bestämma mig för att inte må dåligt. Jag tycker inte synd om mig själv. Och tiden med Stefan fick mig att bearbeta min barndom – något som har tagit många år och som gjort mig mer hel som person.

Fotnot: Stefan heter något annat i verkligheten. Vi har sökt honom för en kommentar utan att lyckas nå honom.

Kapitel 6. PSYKOLOGEN:

”Det vi får i relationen kan bli viktigare än våra värderingar”

Från en normal tillvaro – där LiseLotte aldrig hade kunnat tänka sig att begå ett brott – till att medverka i ett väpnat rån nio månader senare. Hur är det psykologiskt möjligt?

Håkan Järvå är legitimerad psykolog, specialist på manipulation och har skrivit boken ”Påverkan och manipulation – hur du styrs utan att veta om det”.
– Kärleken är blind, brukar vi säga, och det ligger mycket i det. I den första fasen i en relation går vi gärna med på saker vi kanske inte skulle ha accepterat i vanliga fall. Det vi får i relationen kan bli viktigare än våra mest grundläggande värderingar. Det här händer även i vänskapsrelationer. Och i grupper, där sekten är det tydligaste exemplet.
– Manipulationen sker gradvis. Steg för steg normaliserar vi det som vi tidigare skulle ha fördömt – för att det inte ska bli dålig stämning, för att vi vill ha kärlek. När kärleken med tiden blir mindre blind, och man försöker hävda sin egen vilja, brukar hoten komma. Då är det ofta svårt att göra sig fri eftersom man är så intrasslad i relationen.

Kan vem som helst bli manipulerad?
– I stort sett ja – det handlar om sammanhanget, och om otur. Personer som är skickliga på att manipulera är experter på att få andra att lita på dem. De kan knepen som gör att man snabbt attraheras till dem, och i början märker man inget.

Men det finns varningstecken, berättar Håkan Järvå:
– Hur reagerar din partner om du försöker uttrycka din egen vilja eller om du säger emot? Kan ni då föra ett konstruktivt samtal – eller smyger det sig in hot och härskartekniker? Blir personen aggressiv? Om du får en jättestor reaktion på en i ditt tycke legitim fråga eller åsikt är det en viktig varningssignal.
– Ett gott råd kan vara att kontakta partners ex för att höra hennes eller hans version.

image
feather

Kapitel 7. KRIMINOLOGEN:

”Kvinnor som begår brott väcker extra starka reaktioner”

Bara 20 procent av de svenskar som misstänks för brott är kvinnor, berättar kriminologen Tove Pettersson, som forskar om kvinnlig kriminalitet vid Stockholms universitet.

– Ju allvarligare brott, desto färre kvinnor. De vanligaste brotten som kvinnor begår är mindre allvarliga stöldbrott som snatteri, och bedrägerier. De ovanligaste är sexualbrott, rån- och våldsbrott.

Varför är det så stor skillnad?
– En förklaring är att vi har olika förväntningar på flickor och pojkar. När det gäller pojkar och män finns ett förhandlingsutrymme att se brottslighet som mer okej, som mer begripligt – det är något som kan hända. Brottslighet kan också vara en möjlighet för män att öka sin status i vissa sammanhang. Motsvarande gäller inte på samma sätt för kvinnor.

Tove Pettersson. Foto: Eva Dalin

Kvinnor som begår brott väcker extra starka reaktioner:
– Vi tenderar att se kvinnlig brottslighet som mer avvikande än manlig, och tar lättare till ord som sjuk och galen om en kvinnlig brottsling – medan vi i högre grad förklarar mäns brott utifrån en samhällsstruktur. Kvinnor som begår brott bryter nämligen mot dubbla normer. Dels mot normen att vi ska lyda lagen, dels mot normen om hur man ska uppträda och vara som flicka och kvinna.

Vad driver kvinnor till att begå brott?
– Riskfaktorerna är desamma för båda könen, och svåra sociala omständigheter är en viktig faktor. Men bland kvinnor som döms till grövre brott gäller generellt att de har tyngre problem än männen. Att träffa en kriminell man och anamma hans livsstil är ett fenomen, men jag vet inte om den vägen är typisk. En studie bland flickor upp till 20 år som dömts för våldsbrott visade att de flesta hade begått brotten tillsammans med en kvinnlig kamrat.